Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talade man och man emellan, på gatan eller i
sina rum. 1 stället för en traditionell, antagligen
i sina former tämligen förstelnad talkonst trädde
så en fullkomligt godtycklig och regellös
dilettantism, och det är af dess sviter, som vi ännu i
denna dag lida. Man begår ju alltid en och annan
enstaka orättvisa, då man framhäfver ett allmänt
missförhållande, men jag tror icke det ligger
någon öfverdrift i det påståendet att våra
skådespelare i regel tala som dilettanter.
Skarpast skär detta i öronen, när det gäller
vers. Här har dilettantismen nått en sådan höjd*
att den nästan kan betraktas som skola. Då våra
skådespelare skola tala vers å scenen, bemöda
de sig med en konsekvens, som endast lider
af-bräck af deras individuella olater, att tala den
som om den vore prosa. De söka med all gevalt
godtgöra författarens försyndelser mot
hvardagsspråket, då han i talet infört takt och rytm, för
att nu icke tala om rim. Den goda afsikten må
icke frånkännas dem — de eftersträfva äfven här
att tala naturligt, men de glömma, hvad den minsta
eftertanke dock borde säga dem — att hvad det
gäller är att tala vers naturligt, d. v. s. att låta
versens natur komma till sin rätt. Målet, som bör
eftersträfvas, det är här detsamma för
skådespelaren som för författaren: att låta meningen enkelt
och osökt framträda i sin rytmiska och melodiska
omklädnad, icke att rifva sönder denna för att
blotta satsbyggnaden i osköna och tvungna
rörelser. Våra skådespelare betrakta i allmänhet
versen som ett oting, ett onödigt och besvärligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
