Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är fåfängt att förneka det — en afsevärd
missräkning. Det märktes redan vid ankomsten. Det låg
ingen stämning af oro och förväntan i luften, intet
som tydde på att här förestod något märkligare
än på sin höjd en intressant teaterafton, och de
norrmän man råkade syntes en smula förvånade
öfver att man ansett det mödan värdt att resa så
långt för en sådan sak. Och detta intryck fick sin
bekräftelse på själfva premiären; det blef helt visst
en, särskildt för främlingen, i många afseenden
intressant teaterafton, men allt förgick lugnt och
stilla, och ingen stormfläkt susade genom salongen
och bragte diktarens hvita lejonman i rörelse, där
han satt på parkettens främsta bänk, omgifven af
sin familj. Bakom honom var salongen fylld af en
delvis högtidsklädd publik, där man återfann några,
men saknade många af de kända personligheterna
inom politikens, litteraturens och konstens värld.
Men kända eller okända, funnos där helt visst
många, som för ett fjärdedels sekel med lidelse
tagit parti för eller emot det då så djärfva dramat;
nu sutto de där och lyssnade till de en gång så
kända, sedan glömda replikerna, med något af
samma känsla — antar jag — hvarmed man
återser sin ungdoms flammor; en känsla af ironi och
af förvåning: »Var det verkligen hon — och var
det verkligen jag». Och för det förflutnas mera
än lör det närvarandes skull visade man sitt
intresse och sin tacksamhet. De starka applåder
som följde hvarje aktslut gingo nog öfver dramat
och till den store nationelle diktaren, och det var
denne som efter föreställningens slut blef föremål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
