Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för en enhällig och varm hyllning. Själfva »Kongen»,
det gamla revolutionära dramat, gjorde — o
lif-vets ironi — närmast en succés d^stime.
Diktaren själf synes hafva känt detta, och i
det tal som han efter föreställningens slut höll i
foyern inför den samlade personalen, gaf han
oförbehållsamt uttryck däråt. Han talade — enligt
Aftenpostens referat — om, hur tiderna hade
förändrat sig, sedan »Kongen» skrefs och till nu.
»Scener och repliker, som den gången voro aktuella,
verkade nu nästan komiskt.» Han fann dock, att
man icke hade tagit miste, då man bestämde sig
för att upptaga »Kongen» på Nationalteatern; det
hade det mottagande, som stycket nu rönt af
publiken, på det tydligaste visat. »Och det gaf åter
ett begrepp om, hur publiken hade vuxit i andlig
frihet, sedan den tid, då stycket skrefs.»
Andlig frihet, ja! Det kan dock icke
förnekas, att denna andliga frihet står i ett visst
samband med likgiltighet. Icke endast de aktuella
scenerna, äfven styckets bärande idé har kommit
fjärran, diskussionen om republik och konungadöme
har icke längre någon förmåga att sätta lidelserna
i svallning — den syntes helt visst för den största
delen af publiken sväfva i det blå, vara utan
samband med de reella, lefvande intressena. Inför
nutidens nyktra realpolitik syntes denna tro på den
allena saliggörande formen, detta ordande om
konungadömets lögn, icke så litet naivt och
öfver-spändt. Och närmast kände man, att det icke kom
dagens strider vid; politiken var faktiskt icke med
i spelet — däraf den andliga friheten. När ettstycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
