Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådant som »Folkeraadet» för något år sedan
uppfördes, var denna frihet, om jag minnes rätt, icke
fullt så stor.
Men om alltså det politiska intresset med dess
förmåga att egga lidelserna var borta, kunde man
hafva väntat att dramats rent mänskliga och
poetiska innebörd skulle kommit så mycket bättre till
sin rätt. Ty i detta finns intet som har föråldrats;
dramat om idealisten, som förlyfter sig på sitt
kall, hvars alla stöd brista, då han söker spränga
de häfdvunna fjättrarna, som mister arfvet, då han
vill fylla det helt med sin egen personlighet, och
hvars djupa och fria mänskliga vilja krossas mot
vanans och traditionens makt, det är ett drama för
alla tider och alla människor, och för det betyda
tjugufem år intet. Detta ämne har Björnsons
skalde-ingifvelse gripit och det är dess skönhet och allvar
som lyser fram här och där i dramat, i några scener
och i många repliker. Hvarför lyser det icke med
nog styrka och klarhet, för att kunna fängsla helt
och komma en att förgäta bisakerna, som möglat,
dessa aktuella spörsmål, som vi redan tro oss hafva
besvarat eller icke längre idas besvara?
Felet tror jag ligga i en osäkerhet i själfva
anläggningen, ett vacklande mellan fantastiskt,
ideellt bildspråk och realistisk, påtaglig
verklighetsskildring, som aldrig låter stämningen breda sig
stort och helt, utan slår sönder och förvirrar.
Denna osäkerhet framträder icke blott i kontrasten
mellan dramats realistiska handling och
mellanspelens något pretentiösa, icke alltid så djupsinniga
symbolik, den ligger förborgad i dramat själf, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
