Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gripande och hur vackert skildrar den icke från
första stunden den Dumas^ka hjältinnans öde?
Genom omgifningens råa och brutala kör klingar
den fram, så skör, så bräcklig, så klockren, fylld
af idealitet och barnslighet, en förskrämd och
fladdrande fantasi, längtan och missmod, glädje och
förtviflan. Den växer i jubel och hängifvenhet,
smeker och bedårar, fylls af personlighet och adel,
kämpar sin hopplösa kamp och brytes, förstämmes
och slocknar. I skratt och joller, i snyftningar och
förtviflan, öfverallt där den får klinga fri och
ensam, bevarar den sitt idealiska välljud; det är
endast då den kopplas samman med älskarens* som
den får något af konventionellt och ytligt pladder.
Så godt som samtliga aktsluten banaliserades
genom detta manér att tala i munnen på hvarandra
som jag anmärkte redan vid den första
föreställningen.
Höjdpunkterna af framställningen finnes i
första och tredje akterna, samt delvis i slutakten,
där verkan något förtages genom ett alltför
noggrant och omständligt genomgående af hela
döds-repertoaren. Svagare äro andra och fjärde akterna,
som vi här sett bättre gifna. Om omgifningen är
icke mycket att säga, annat än att den gaf en
tillbörligt kontrasterande ram åt hjältinnans gestalt. På
älskarens sida var kontrasten tiog mer än tillbörlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
