Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att se om tillmötesgåendet sträcker sig ända till
hans äldre dramer, om t. éx. »Pelléas et
Meli-sande» nu skulle röna ett bättre och
aktnings-fullare mottagande än hvad som var fallet, då
dramat år 1895 uppfördes här af Lugné-Poés
franska teatertrupp — visserligen under synnerligen
ogynnsamma förhållanden. Den som lefver får
kanske se.
Jag sade att Maeterlinck i sitt senaste drama
något närmat sig den traditionella dramatiken.
Detta får dock icke fattas så, som att han skulle
prutat af på sina egna ideal och mot sitt bättre
vetande gjort den gängse smaken några
medgif-vanden. Hvad jnan kan ha att anmärka mot
Maeterlinck, diktare är han alltid helt och fullt
ut, fylld af sin egen dröm, lydande blott sin egen
fantasi och skaparvilja, och så är äfven »Monna
Vanna» alltigenom ett diktverk, ett värde för sig,
icke en växel, ställd på publikens presumerade
förkärlek och fördomar. Men Maeterlinck har
blifvit äldre på dessa år, hans fantasi verkar icke
så nyckfullt, så språngvis som förr, den har
frigjort sig från den ungdomens affektation, som
förut vidlådde den, förvärfvat mera lugn, mera
fasthet och klarhet. Var han förut i viss mån
påverkad af Shakespeare, så synes han nu närmast
inspirerad af det antika, grekiska dramat. I den
yttre gestaltningen, särskildt i dialogens formande,
står »Monna Vanna» detta drama vida närmare än
det moderna. Dialogen består icke af den
nervösa impressiva replikväxling, som utmärker det
moderna dramat, där de handlande personerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
