Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigt påverka hvarandra, locka hvarandras
hemligheter i dagen, fråga och svara, draga intill
och stöta tillbaka, den är som en följd af jämsides
löpande monologer; det är större afstånd mellan
de handlande personerna, de stå mera fria och
oberörda gent emot hvarandra. Enhvar får tid att
följa sin egen tanke till slutet, att tala ut hvad
han har på hjärtat; först när den ena rösten
tystnat, tager den andra vid, det blir intet ordskifte,
snarare en växelsång. Däraf dessa långa,
berättande eller analyserande perioder, denna stundom
episka, stundom lyriska bredd öfver dialogen, som
utmärker »Monna Vanna» äfven i de starkast
upprörda scenerna.
Äfven i ett annat afseende skiljer sig detta
drama från de äldre Maeterlinckska. Det spelar
mot en historisk bakgrund, icke som dessa jnot
en rent fantastisk, och bunden däraf har fantasien
rört sig med mera reella värden, idéinnehållet är
omsatt i en klar, lättfattlig, för öfrigt
utomordentligt väl uppbyggd handling och försmår de
liknelser, den bildskrift, hvari Maeterlinck förut omsatte
sina tankar. Dramats gång, den yttre handlingen
är icke som förr en symbolisk omklädnad af de
själsliga företeelserna; idén är själfva dramat.
Men dessa olikheter, ehuru visst icke
oväsentliga, ligga dock mera på ytan. I hela sin
uppfattning, sin syn på lifvet och sin diktarvilja är
Maeterlinck i »Monna Vanna» samma spiritualist
och mystiker som förr. Hans drama är från
början till slut en hyllning till och en dikt om det,
som äfven alla de föregående dramerna röra sig
13. — Ett decennium. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
