Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden icke nu medger, men hvartill jag måhända
i en senare öfversikt får tillfälle att återkomma.
Endast hans minspel var ett helt skådespel,
växlande och innehållsrikt som få. Närmast denna
mönsterbild kom väl herr Oarmanns Daniel Heire,
en skildring genomförd med en gammaldags skärpa
och tyngd i uttrycken, ytterst liffull och åskådlig,
med ett oförskräckt framhäfvande af karikatyren.
Figuren var fullt personligt uppfattad, med
tonvikten lagd på den till lidelse utvecklade,
gagnlösa och meningslösa lusten att häckla, förvirra
och skada, och karaktärsskildringen fick på så sätt
en nästan tragisk innebörd.
I den svåra och otacksamma hufvudrollen,
otacksam därför att författaren kräfver att den
skall förblifva, om äfven ytligt, sympatisk, allt
under det att han själf hänsynslöst öfverhopar den
med hån, förakt och löje, gaf herr Eide ett nytt
prof på sin stora gestaltningsförmåga. Skildringen
var hållen i breda och djärfva drag, och särskildt
anmärkningsvärd var den konst, hvarmed
skådespelaren gaf framtidsperspektiv åt figuren, lät det
blifvande förfallet framskymta i karaktären.
Bland de öfriga må framhållas
representanterna för herrar Monsen, far och son, båda mycket
karaktäristiska och roliga typer, den senare
oefterhärmligt komisk särskildt i fjärde aktens
härm-ningsscen, samt äfven Aslaksens framställare,
ehuruväl en smula slapp och utslätad i
gestaltningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
