Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
å Svenska teatern. Förra gången stycket upptogs
var den 26 september 1887, då det i diktarens
närvaro framfördes på en festföreställning i den
dåvarande k. teatern. Det är sålunda en helt ny
generation, som vuxit upp sedan dess och för
hvilken de helt säkert genom läsning välbekanta
replikerna nu skola ljuda från scenen med det
stegrade och mera tändande lif, som scenens konst
åtminstone kan och bör bereda. Ty nu som då
är det i främsta rummet till ungdomen, som det
stolta och modiga, af en kamplysten optimism och
i all sin hänsynslöshet godlynt opposition burna
stycket vänder sig. Det står som en gripande
vacker symbol på denna dramats anda och syfte,
att det är vid åsynen af sina gossar, som doktor
Stockmann i det afgörande ögonblicket vinner
seger öfver sig själf och förjagar all klenmodighet.
»Jag vill ha rätt att se mina gossar i ögonen, när
de en gång bli vuxna och fria män», är på sätt
och vis styckets centrala replik. Det gäller blott
att äfven gossarna må ha rätt att se den gamle
kämpen i ögonen.
Friskt och ungdomligt, som då det först slog
ned i sinnena, tändande och befriande, verkar
dramat än i denna dag. Visserligen kan
tankegången för en nutida åskådare icke synas så
revolutionär som då, och de många djärfva och fyndiga
replikerna hafva icke längre hela den
morgonfriskhet, som då var så omotståndligt
medryckande. Den kompakta majoriteten har slitit
mycket spö sedan dess — visserligen utan att det
bekommit den stort — och den fria adelsmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
