Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa figurer, som han låter skrida förbi våra
ögon, från mörkret och till mörkret, lefva sitt
själfständiga, egenartade lif, och äfven i förfallets
tröstlösa, gråa enformighet uppenbarar han för
oss lifvets ständiga växling och nybildning. Det
är först när han fasthåller någon af dessa gestalter
och fördjupar sig i hans själslif, ställer honom
såsom en tänkande varelse inför lifvets och dödens
mysterium, som han förlorar känslan för det
organiska sammanhanget, det själfständigt och
individuellt lefvande. Då är det han själf, som i mer
eller mindre genomskinlig förklädnad intar den
diktade figurens plats, grubblar, trotsar och tviflar.
Det är detta som förlänar hans skapelser den
sammansatta prägeln af verklighet och skenlif. Det
kan bero på en ursprungligen lyrisk anläggning
af temperamentet. Troligare synes mig dock, att
det beror därpå, att hans intellektuella erfarenhet
icke motsvarar den konkreta, att hans andliga lif
under all den yttre växlingen icke mottagit några
rika flöden, växlande och nya impulser. Han är
vida större som konstnär än som tänkare och
psykolog.
Hans drama är genialiskt sedt och formadt
i all sin enkelhet och konstlöshet. En ljusstråle
*som faller in i ett tätt och förstelnadt mörker,
glider fram öfver föremålen och belyser dem ett
efter ett, väcker skönhet eller längtan efter
skönhet, drömmar om frihet och ljus, glimtar af hopp
och förtröstan, och så försvinner igen, lämnande
mörkret djupare och hemskare än förr, det är
hela dramat. Den centrala personen är pilgrimen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
