Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luka — det är han som ger ljuset. Han kommer
till natthärbärget, där en skara af mänsklighetens
förtappade ha sin tillvaro, lefva afskrädeshögens
fördolda och föraktade lif. Som i ett dunkelt,
meningslöst virrvarr brottas här som annorstädes
lifvets krafter, känslor och lidelser. Här finns
kärlek, svartsjuka, afund, dröm och lystnad, äfven
öfvermod och glädje finnes här, men allt bundet
af ‘mörkret, stagnerande. Lifvet står stilla och
förruttnar, förtärande sig själf och förpestande
rundt omkring sig. Stilla och anspråkslöst tar
pilgrimen sin plats här, man märker honom knappt
att börja med och allt är som förut. Men så
småningom sprides det ett ljus omkring honom,
och de mörka gestalterna dragas in i kretsen, en
efter en. Han väcker dem till medvetande om
lifvet igen, och de börja minnas och hoppas, vilja
och eftersträfva på nytt. Hans visdom är mild
och okonstlad: människan skall ha aktning för
sig själf, säger han, och allt hvad som håller
lifs-viljan uppe hos människan är godt. Sanningen
är icke bra för alla, några behöfva drömmen och
skenet för att kunna lefva, försök då att ge dem
det...
Människorna omkring honom vakna och
sträcka sig mot ljuset. Den döende går tröstad
bort, de unga, ännu lefnadsdugliga, se nya vägar
öppna sig för dem, de tillspillogifna famla på nytt
efter sina illusioner. Men med de goda makterna
vakna äfven de onda till lif: det blir kamp och
strid, och det hela utmynnar i en katastrof, som
släcker ljuset, krossar några och lämnar de andra
15. — Ett decennium. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
