Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undantar »Gildet på Solhaug». Ungdomlig är dess
djupa pessimism — se blott hur den förmäler sig
med ett rent romantiskt lyckoideal i förhållandet
mellan Falk och Svanhild. Ungdomlig är dess
hänsynslösa och öfverdådiga kvickhet, som är så
slagfärdig och njuter så af att slå, utan att stort
bekymra sig om hur och hvar slaget träffar.
Ungdomlig är den i sin naivitet — Ibsen är verkligen
stundom naiv i »Kärlekens komedi» såsom han
icke är det någon annanstädes, om icke möjligen
i sina allra senaste ålderdomsdramer. Hur naivt
är icke denna Svanhild skildrad — och hur vackert
— med sitt morailiserande — tänk på scenen med
Falk i första akten — och sitt svärmeri; och äfven
Falk, där han hela tiden staplar starka ord och
starka känslor på en grund som är så knapp, att
man allt emellanåt fruktar för balansen. Och jag
kan åtminstone icke finna, att Ibsen här satiriserat
sin hjälte, annat än någon enstaka gång och då
ytterst godmodigt. Det finns i denna poetiserande
student, som sjunger första tenoren i Norges
ungdomskör, vida mer af en blifvande Brand än af
en blifvande Stensgård. Och ungdomlig är till
sist formen, i hvilken man väl röjer den blifvande
mästaren, men äfven den ännu icke målmedvetne
mångfrestaren. Där finns ypperliga vers och svaga
vers om hvarandra, kvickheten är stundom
dräpande men stundom icke så litet ansträngd, och
rimflätningen påminner i sin sträfvan att
öfver-raska och roa genom ett oväntadt infall, en barock
konstruktion, någon gång om studentspexets.
Och ser man till sist på dramats grundtanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
