Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Miljön — en norsk konstnärskrets i
Köpenhamn — är tecknad med humor och skärpa.
Däremot är en infogad parallellhandling — ett
målar-pars äktenskapliga missöden — skäligen grund och
banal, onödigt skrymmande. Agnete är visst intet
skickligt hopfogadt teaterstycke, otympligheter
finnas här och hvar, men det är ett drama,
och det är förunderligt hvad skickligheten då blir
likgiltig.
Fru Nansen gaf i går det största, rikaste och
och originellaste af sin konst och sin själ, som vi
hittills lärt känna. Jag har i det ofvanstående
skildrat hennes »Agnete»; det finns ingen refva
mellan rollen och hennes framställning däraf, så
som hon tolkar den, står den fullständigt
förverkligad inför åskådarens fantasi. Det är en scenisk
framställning af den art som är det bästa och högsta
skådepelarkonsten kan komma till: en skapelse,
ett stycke lif, förstoradt och förklaradt, icke ett
virtuosnummer. Det står i jämnbredd med det
bästa, som vi sett å våra scener. Den djärfva
realismen i hennes fantasi har här funnit ett stoff,
som är den värdigt, och hon tar också ut sin rätt,
fullt ut. Hon kan vara nästan brutal men blir
dock aldrig oskön. Tolkningen är fylld till brädden
af ett djupt, innerligt, tragiskt lif. Publiken var
också starkt gripen och entusiastisk i sin
hyllning.
Det var för öfrigt som helhet den bästa af de
föreställningar, som hittills gifvits under gästspelet,
och ehuru framfördt i hast, fick stycket en på alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
