Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan icke taga sin rätt, icke heller göra rätt för sig,
men hon är god, och denna godhet, som i
tifs-kampen yttrar sig som svaghet, blir i kärleken
hennes styrka, hennes storhet nästan. Den man
hon älskar är i allt hennes motsats, rättrådig, men
utan något af den frihet och storhet i känslan,
som i de afgörande ögonblicken ersätter och
utesluter all konventionell moral. Han. ser, hurudan
hon är, och han är rädd för henne, men kan dock
icke göra sig fri från henne. Efter årslång kamp
erbjuder han henne slutligen sin hand; då, ärlig i
sin kärlek, biktar hon allt för honom, visar sig
för honom i hela sin förnedring. Han tror sig
ett ögonblick kunna spela den roll af räddare,
återupprättare, som hon vill tilldela honom, men
så sviker modet och han lämnar henne med torra,
döda ord af medkänsla, liten och förkrympt i sin
själfgoda rättskänsla. Och hon sitter kvar, bruten,
tillintetgjord, en fattig spillra af ett människolifs
löften och möjligheter.
Detta är skildradt med en gripande sanning
och rättframhet, med en verkligt djup och
uppenbarande kvinnopsykologi. Författarinnan har lagt
ord i Agnetes mun, som en man knappast skulle
funnit, så äkta äro de: hon har hos henne
sam-manväft ondt och godt till en fullkomligt
öfver-tygande realitet. Däremot sviker nog psykologien
på den manliga parten. Han är icke osann, men
han är endast sedd i konturerna, icke i de
hemliga sömmarna. Det kommer intet ord från djupet
af hans borgerliga hedersmannasjäl. Satiren kunde
vara både ädelmodigare och bittrare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
