Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gestalter. Det tyckes snarare som det vore vissa
försonande och förmildrande detaljer i Elisabettas
själfbekännelse, som åstadkommit broderns
omvändelse. Och detta förtager något af dramats
ideella must och styrka.
Alldeles förträfflig, lefvande och åskådlig, är
miljöskildringen, teckningen af det enkla
prästhemmet, där det ligger, ständigt öfverskuggadt af
katedralen, och några bifigurer, i främsta rummet
Assunta, tjänstekvinnan, hafva en äkta,
öfver-tygande italiensk lokalfärg.
Att en del af denna lokalfärg gick förlorad i
den svenska sceniska dräkten, har nog icke kunnat
undvikas, men det är beklagligt, att det icke fanns
en bättre, mera passande representant just för
denna Assunta. Fru Axelson gaf en alltigenom
skef bild af denna i miljön så viktiga roll; af en
italiensk kvinna af folket fanns här intet mer än
på sin höjd örhängena.
Den manliga hufvudrollen utfördes af herr
Hillberg, som där hade sin första uppgift under
spelåret. Figuren var förträffligt anlagd, och
genomfördes med skådespelarens stora myndighet
och auktoritet, om också icke med ett oklanderligt
detaljarbete. Den dolda, rastlösa äregirigheten
kunde, särskildt i andra akten fått ett klarare,
gärna en smula humoristiskt uttryck; nu förstår
man icke hvarför systern skrattar åt honom. I
sista aktens lidelsefulla scener släppte
skådespelaren lös hela sin imponerande kraft; det blef
dock litet för mycket af rytande och jämmern
låter ofta som den vore framkallad af ett fysiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
