Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grepp; det muntra och barska enviget mellan man
och kvinna, sådant det där skildras, har icke
förlorat sin förmåga att roa och intressera, och som
en genfärd från gångna tider står
äktenskaps-frågan där i okonstlad ursprunglighet, afklädd
ända till det minsta skynke af sentimentalitet. Det
är lustigt, kanske också en smula lärorikt att se
hur den då ser ut. Så tyckte tydligen också
gårdagens fulltaliga publik.
Stycket framfördes i en tysk bearbetning, som
här och där tillåtit sig rätt djärfva förkortningar.
Jag har dess värre icke den ursprungliga editionen
så i minnet, men den tredje aktens slut är
be-stämdt icke Shakespeariskt. En hufvuddekoration,
gata och gård i Baptistas hus, får ersätta många
scenförändringar, icke alltid till fördel för
sannolikheten. I sig själf var den annars vällyckad och
tog väl till vara utrymmet på Dramatiska teaterns
lilla scen. För öfrigt var uppsättningen god, om
ock rätt brokig och af föga utpräglad italiensk
karaktär. Särskildt gäller det senare herr Palmes
kostymer. Men den tyske bearbetaren till ära
anses han kanske komma från Tyskland, då han
uppenbarar sig i Padua.
Så tänkte säkerligen herr Palme i går, ty hvad
han var, men italienskt rapp i tungan och i
vändningarna var han sannerligen icke.
Särskildt i första akten var diktionen
otillåt-ligt suddig, osäker och trefvande. Orden blåsas
ut som såpbubblor, flåsande och på samma gång
försiktigt, svälla och brista utan att lämna något
efter sig, i stället för att de skola smälla som pisk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
