Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rapp. Detta sätt att tala, orimligt i sig själft, är
så i strid med hela figuren, att det fördärfvar
annars goda och riktiga intentioner. Det blef
visserligen bättre mot slutet, men förr än
skådespelaren fått fart i tungan, är det svårt att säga,
i hvad mån han fått tag på rollen. Det rätta
humöret, som skall göra att gestalten aldrig blir
osympatisk, lyste dock fram här och där, bäst i
tredje akten.
Fröken Borgström var en förträfflig Katarina
och hade lyckats få något af stor stil öfver
arg-biggan. Minspelet var utmärkt, ögonen fyllda af
en förgrämd, samlad bitterhet, ett uttryck som
hos ett sjukt eller fånget djur. Man förstod att
elakheten var hennes egen olycka, och därmed
var klaven gifven till hennes omvändelse. Det är
en karaktär som är afvigvrängd. Petruchio vränger
den endast rätt igen. Det var fin och sann
psykologi däri. Och många små drag gjordes med
humoristisk uppfattning; mycket roligt funnet var
det sålunda att låta en sista dyning af ilskan
skönjas i fjärde akten, då hon på Petruchios befallning
kastar mössan från sig. Det var som helhet bland
den intelligenta skådespelerskans bästa uppgifter.
Diktionen förträfflig, liksom apparitionen.
Herr Tunelli var lustig nog som Grumio, och
han har utan tvifvel fantasi för sådana burleska
uppgifter, om ock rollen här icke gaf honom
tillfälle att visa, hur långt den räcker. Och i herr
Brunius finns ett mycket godt stoff, med ovanligt
lyckliga yttre förutsättningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
