Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är framställningen en sådan egendomlig blandning
af diskret, antydande, ytterst finkänslig konst och
vårdslös, likgiltig virtuositet, att man blir förvirrad.
Man förstår att hon är beundransvärd, men hon
unnar en aldrig en hel beundran. Det är som om
hennes nuvarande konstnärliga intentioner icke
stämde samman med det material, som hon
bevarat från en förgången period. Och ännu gå vi
i väntan på den stora afton som hon är skyldig
oss och på hvilken vi icke få besvikas.
III.
Casa paterna.
21 febr.
I går ändtligen gaf Eleonora Duse sig hän; det
härliga instrumentet klingade — icke hela kvällen,
men i de båda sista akternas stora scener rikt
och fullt, och harm, trots, hån, smärta,
konstnärs-stolthet och moderskärlek sjöng i den sträfva och
och sköna nasalstämman med en betagande renhet
och innerlighet. Jag har redan förut om den stora
konstnärinnan användt detta uttryck:
»instrumentet» och jag kommer tillbaka till det. Ty det är
det man dock mest beundrar, och som man äfven
de föregående aftnarna kunnat beundra, om också
greppen varit trötta och tolkningen vårdslös. Det
är ett underbart de mänskliga passionernas
instrument, fulländadt, harmoniskt, med nästan
outtömliga resurser, en ton, som hur den sväller, dock
aldrig når sin gräns, alltid tyckes äga oanade djup
och höjder. En sådan kvinnlig resonans har väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
