Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstnärinnan i en uppgift, som var henne värdig,
och i hvilken hon kunde och ville gifva mer än
minnen af forna triumfer; där hennes nuvarande
diskreta och behärskade konst, en konst af stora,
sköna konturer och de finaste aftoningar, fullt
kunde sammansmälta med diktverket. Hennes
Rebecka är en sydländsk Rebecka — att kräfva något
annat vore meningslöst — men det är endast
uttrycken som blifva annorlunda, mjukare, mera
vibrerande än hos den nordiska gestalten, själfva
själen är densamma af lidelse och försoning, af
trots och undergifvenhet, den största tragiska
kvinnosjäl som Ibsen diktat.
Här förstod man först, hvilket syfte det är
som bär den stora skådespelerskans senaste
utveckling: en sammansmältning af antikt och
modernt drama. Diktionens breda, glidande
böljegång, plastikens stora rytm, den moderna
dräktens anpassning därför, med rikt fallande veck och
ett lika vackert som suggestivt samspel af färger,
användandet af ett symboliskt bildspråk — allt
detta tjänade på ett förunderligt sätt den rent
själsliga tolkningen af Rebecka, undanskymde den
aldrig, endast förstorade och förskönade den.
Sålunda blef t. ex. den kappa, hvarmed hon i sista
akten markerade sin skilsmässa från Rosmer och
Rosmersholm, af en sällsam plastisk vältalighet —
och likaså den sceniska anordningen i alla de
af-görande samtalen mellan henne och Rosmer, med
den högkarmade soffan stående som en mur
emellan dem. Men underbarare än allt detta, yttre och
dock väsentliga, var hennes stämma. Såsom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
