Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 maj.
I Schnitzlers för vår publik välkända
ungdomsdrama »Älskog», som upptog gårdagens program,
var det endast första aktens scener, som gåfvo
det danska sällskapet tillfälle att utveckla sina
komediegenskaper; herr Dinesen och fröken
Ja-cobsen läto där sitt humör spela i en del små
lustiga upptåg, som utfyllde författarens tämligen
magra, skisserade skildring, utan att därför bryta
ut ur den diskreta ramen. Det var åter ett prof
på regiens takt och stilkänsla. Äfven scenen
mellan den bedragne äkta mannen och älskaren var
i sin bundna våldsamhet af mycket god verkan.
I de följande akterna spelas det på de tragiska
strängarna, och där bekräftade sig hvad jag redan
antydde i gårdagens recension, att våra ärade
gäster äro oss en smula för sentimentala, för att
icke säga gråtmilda i allvaret. Särskildt gäller
detta herr Poulsen; han var hela tiden en
reservlöjtnant af den sorgliga skepnaden, och hade han
icke stupat i duell hade han ofelbart dött af
obotligt svårmod. En nervösare, febrilare tolkning af
rollen motsvarar säkerligen bättre författarens
intentioner. Fru Anna Larsen gaf en fin, stillsam
och rörande bild af Christine, och särskildt hennes
uttryck för den stumma ångesten i tredje aktens
scen med fadern var sann och gripande i sin
enkelhet, ett riktigt vackert prof på besjälad konst.
Men talet stod icke på samma höjd; röstens
diskantläge gjorde smärtan för grund, för
barnsligt jämrande; äktare voro då de hårda, bittra ton-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
