- Project Runeberg -  Ett decennium. Uppsatser och kritiker i litteratur, konst, teater m.m. / Del 3. Teater /
271

(1912-1913) [MARC] Author: Tor Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fälle att döma om. Allt talar dock för att hans
temperament och därmed äfven hans förmåga bäst
lämpar sig för den dramatik, som behöfver en rik
och i ögonen fallande scenisk utstyrsel. Det är
den sceniska bilden i rent yttre bemärkelse, som
hans intresse i främsta rummet är riktadt på, och
som han i några afseenden gjort rikare,
stämningsfullare och mer illusorisk än förr. Han har
en rumsfantasi af ganska osedvanlig art; hans sätt
att disponera öfver rummet, att lägga scenen till
rätta för den handling, som skall utspelas därpå,
att sammansmälta drama och miljö är ofta
mästerligt. I detta afseende var uppsättningen af
Köpmannen i Venedig märklig och lärorik. Det var
verkligen ett stycke Venedig han här lyckats trolla
fram på scenen, med dess kanaler, broar, dess
smala kajer, dess nyckfullt slingrande gator, dess på
måfå byggda hus, regellöst fantastiskt, med
öfver-raskande och sällsamma perspektiv. Det var ett
mästerstycke af scenbyggnad, men det var mer än
så: något af Venedigs rastlösa, på samma gång
feberaktiga och drömlika lif pulserade genom de
skiftande scenerna, meddelade sig åt publiken och
höll den fången i en andlös spänning. Och detta
ofta med äkta konstnärliga medel. Sålunda
sam-manknötos den andra aktens växlande scener,
skildrande Jessikas bortförande och Shylocks upptäckt
däraf, af en rastlös, eggande, oafbruten
karne-valsmusik, som än närmare, än aflägsnare, ömsom
gäll och trånande, stigande och fallande,-gaf
illusionen af stadens nattliga lif, ackompanjerade
kärleksscenerna, hånade och skrattade åt judens för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:07:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/htdecenn/3/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free