Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härbärget» — för att taga ett för vår publik kändt
verk —af gråmörker utan stjärnor, af mardröm med
alla verklighetens tecken och åthäfvor, af
meningslöst famlande eller dof försoffning, af längtan utan
vilja och trots utan kraft — den andliga atmosfär
som vi känna från så många tidigare ryska dramer
och romaner, men som hos Qorki är än tyngre,
än mera beklämmande, liksom vore det stora
ovädret närmare.
I »Småborgare» skildrar han medelklassens
lif som ett lif med uppryckta rötter, halft
förtvinande, utan fäste någonstädes, utan verkligt
innehåll och utan mål — en öfvergångsform eller
— kanske snarare — ett socialt rudiment.
Obildade föräldrar som gifvit sina barn uppfostran,
som af högfärd sökt höja dem öfver sig, men sedan
af egoism, af inskränkthet och afund söka hålla
dem kvar på sin ståndpunkt. Och bildningen, som
så för barnen icke får något reellt innehåll, blir
för dem blott en förbannelse, skänker dem intet
nytt lif, endast vantrefnad i det gamla. Hemmet
blir ett helvete, familjebanden blifva fjättrar. Man
slåss i spiltorna, där den andliga näringen tryter.
En förklädd, orenlig och försumpad egoism gnager
på dessa hemmets martyrer som en aldrig
tillfredsställd hunger. Grämelsen förskämmer allt, allt
blir smått, fult och smutsigt.
Taflan är hemsk, där den i fyra akter
upprullar sin obevekliga monotoni, som intet bryter,
icke ens katastroferna, ty äfven de rinna bort i
sanden. Det ser ut som om banden skulle slitas
och hemmet upplösas, men det är blott ett sken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
