Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det som allt annat. Med skärande ironi skildras
i slutakten, hur fadern vinner den enda tröst som
är honom tillgänglig, tron på att sonen en gång
skall bli hans like och göra sitt lif till hans lifs
afbild.
Omkring dessa gestalter, föräldrarna och
barnen, röra sig några af dessa egendomliga figurer,
i hvilka barbari och mystik, enfald och djupsinne
ingått en äkta rysk förening, variationer på förut
kända Gorkiska typer: den försupne filosofen, den
gamle tosingen med sin barnavisdom, och så några
representanter för en gryende, ljusare framtid:
den unge arbetaren, hemmets styfson, med sin
krafts sundhet och hänsynslöshet, kvinnan med sin
fria, bekymmerslösa lyckomoral, och den unga
flickan med sina rena, kyska instinkter — den
dystra taflans ljuspunkter.
Stycket kallas »scener i Besszjemenoffs hus,
dramatiska skisser i fyra akter». Jag skulle för
min del föredragit den gamla benämningen drama
framför denna försiktiga och liksom urskuldande
omskrifning. Ty ett drama är det, om det också
verkar med andra medel än de traditionella, om
det också i person- och miljöskildring söker
ersättning för den s. k. dramatiska handlingen. Jag
tror icke på några dramatiska regler, som icke
geniet kan omskapa efter sina syften. Och att
denna i mycket så nya och egenartade sceniska
realism med sin sträfvan att återgifva lifvets breda,
grumliga ström, där händelserna dyka upp och
brista som bubblor ur okända djup — att den
kan vara dramatisk, lider intet tvifvel. Mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
