Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intressant och betecknande för hvad författaren
vill är i detta hänseende den tredje aktens skildring
af dotterns förgiftningsförsök. Men en annan fråga
är om författaren tillräckligt tar hänsyn till — icke
de dramatiska reglerna — utan den dramatiska
logiken och illusionen. Han är för bred, för
omständlig, för ordrik, han förstår icke alltid att den
dramatiska tiden är en annan än den borgerliga,
och att den dramatiska förkortningen måste vara
starkare än lifvets perspektiv. Därför ställer han
större kraf än hvad som vore nödigt på regi,
skådespelare och publik — de skulle dessförutan
vara stora nog.
Det visade sig tydligt nog vid gårdagens
föreställning, som trots sina stora förtjänster icke
lyckades hålla intresset uppe på en nivå,
motsvarande styckets litterära värde. Man begick
måhända det felet att spela ut sina bästa kort redan
i början; den första akten var utom fråga den i
utförandet starkaste, ja, den öfverraskade rent af
med sin förträffliga ensemble, sina lefvande och
karaktäristiska typer, sin för oss svenskar
åtminstone tillräckligt illusoriska miljö. Herr Eliasons
förgrämda, koleriska familjefader, herr Svennbergs
monumentala bild af den försupne kraftryssen,
herr Riegos vist jollrande fågelhandlare, tecknad
med en ypperlig sagofantasi, måste här nämnas
i främsta rummet. Men af dem var det endast
herr Riego som lyckades i samma grad fängsla
intresset till slutet; de båda andra tröttades, hade
icke fantasi och krafter kvar för att stegra mono-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
