Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Suzanne Després.
I.
»Ett dockhem.»
26 mars.
Om det är sant, hvad ryktet förmält, att
Suzanne Després i sitt temperament och sin konst
äger en del germanska drag — och ett och annat
talar därför — visar gårdagens föreställning bättre
än annat, hvilket stort svalg som dock ligger
mellan germansk och romansk scenkonst. Ty oaktadt
dessa förutsättningar lyckades Suzanne Després
icke gifva en trovärdig bild af den Nora, hvars
snabba och sällsamma utveckling vi senast sett så
mästerligt tolkad af Johanne Dybwad. Hvad som
brast var just skildringen af denna utveckling:
hennes Nora var densamma i första akten som i
den sista, något under var det visserligen icke
som försiggick inför våra ögon. Denna Nora var
en kvinna med starkt temperament och tungt lynne,
utan något af det lätta och lekande, som dock
bör finnas under all förkonstlingen. Hon tillhörde
vidare en annan klass än den afsedda; det fanns
hos henne mycket af folkets kvinna, i röst och
gester som i känslor. Det glömdes några gånger
i första akten, där förälskelsen fick ett vackert och
förädladt uttryck, men det präglade hela den sista
aktens uppgörelsescen, där det var en förbittrad,
stundom endast retad kvinna som talade. Det
hela blef en tolkning, som nog var personlig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
