Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mens mekanik, dess snabba, sällsamma och
fragmentariska tillvaro. Hvad som sker i dramat
betyder intet, knappast hvad som säges, intet har
någon mening och något innehåll i och för sig,
endast i den mån det väcker, eggar eller bibehåller
den ångest- eller pinostämning, som är dramats
hela innehåll.
Och för läsaren har Strindberg äfven med de
medel han valt lyckats framkalla denna stämning.
Man fängslas vid läsningen ovillkorligen af denna
genialiska blandning af förnuft och oförnuft, af
mystik och trivialitet, af högt och lågt, skönhet och
smuts, dessa skärfvor af lifvet, i fantasiens
kaleido-skop samlade till ett brokigt men symetriskt
mönster. Det är en mängd motiv från Strindbergs
diktning i början af 1900-talet, som här dykt upp,
kastas om hvarandra, mötas i egendomliga
kombinationer, och man anar hela tiden personliga
upp-lefvelser bakom bilderna. Det är dessutom en
förvånande stark om också ögonblicklig realitet
öfver flertalet bilder, en synens realitet, en
egendomlig, lokal miljö, gifven med ytterst få, men
starkt illuderande drag. Så att märka scenerna vid
teatergrinden med sin kuriösa, litet vemodiga
Stockholmsstämning. Är det icke som man kände
strömmen brusa i bakgrunden?
Den sceniska fantasi, som här funnit lika nya
som personliga uttryck — en scenisk fantasi som
är enastående i sin snabba och koncisa intuition
— har denna gång tagit allt för litet hänsyn till
scenens realitet, dess faktiska möjligheter, och hvad
som verkar ypperligt, då det tänkes på scenen, blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
