Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varatar de gemensamma intressena, lika noga vakar
öfver att icke något enskildt träd växer för högt
i den heliga lunden. — Så länge den personliga
ärelystnaden kan hållas inom dessa gemensamma
gränser, är allt godt och väl, och för flertalet
skådespelare torde väl också förhållandena inom
Comédie Fran^aise beteckna idealtillvaron, eller
åtminstone något så nära därintill, som i denna
förgängliga värld kan åstadkommas. Men en och
annan gång händer det ju att ärelystnaden vill
högre, att den personliga viljan eller fåfängan icke
låter förena sig med de öfrigas, och då uppstå
dessa slitningar, som efter fåfänga medlingar från
direktörens, ministerns för de sköna konsterna,
konseljpresidentens och kanske slutligen
republikens främste mans sida, resulterar i en mer eller
mindre uppseendeväckande rymning, med ty
åtföljande kontraktsbrott, process och — förlikning.
Ty om »Comedien», visar ett strängt ansikte mot
den upproriske och talar högt om otacksamhet
och förräderi, gnuggar den nog i hemlighet
händerna öfver att blifva den besvärlige fri.
En sådan utbrytning förestår måhända inom
en icke alltför aflägsen framtid, och det skulle
denna gång gälla teaterns under senare åren mest
uppmärksammade manliga kraft: Le Bargy.
Omständigheterna därvid äro så pass betecknande att
de förtjäna en kortfattad redogörelse. Efter att
några år hafva njutit det okändas ryktbarhet skulle
Rostands stora versdrama: »Chantecler» denna vår
uppföras på Porte S:t Martin med Coquelin ainé
i hufvudrollen, och diktaren hade redan kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
