Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väckande biverk, och när den åter söker sig till
människorna, hör den i långa perioder något som
klingar bra likt moral. Och så infinner sig
tråkigheten.
På »Comédie Frangaise» intet af allt detta.
Den föreställning, som jag hittills haft tillfälle att
bevista, af »Den girige» var från första repliken
till den sista fängslande, roande, ja, nästan
spännande. Där fanns traditionens rika arf af sceniska
fynd och iakttagelser, men icke stelnad, helt fylld
af lif och vakenhet; det sunda förnuftet talade
så själfbelåtet, ungdomen var så dumt och
lyckligt förälskad, slugheten gick så lätt i fällan och
förtjänte så hjärtans väl sina prygel, lasten var
så trovärdig, så hemsk och så löjeväckande att
skåda, att man hela tiden intresserades, greps,
revolterade, dock hela tiden med ett leende på
läpparna. Ty öfver taflan sväfvade oafbrutet, lätt
och frigörande, komediens ande.
Alldeles ypperlig var särskildt Leloirs
framställning af Harpagon. En grotesk, i ytterst
skarpa drag gifven figur, dock utan ett spår af
öfverdrift. Den fixa idén, som håller den girige
fången, gör honom blind och döf för allt
ovidkommande, den gränslösa egoismen, omöjlig att
tillfredsställa, men lätt att lura, därför att den
förlorat alla jämförelsepunkter, den måttlösa
förtviflan, när han ser sig beröfvad sin skatt, jublet
öfver en aldrig så ringa, men opåräknad vinning,
misstron^ utan gräns och ensamheten utan
räddning, alla de stora tragiska och de små löjliga
dragen hos den mästerligt skildrade gestalten fingö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
