Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andliga energi på det väsentliga, det ideella
innehållet i konstverket eller dikten. För Moliére
beredde intrigen, dramats handling inga svårigheter
och ingen tankemöda: den låg på förhand färdig
i alla sina stycken, som han blott hade att
sammanfoga på det för tillfället lämpligaste sättet.
Men inom detta traditionella skema, hur frodigt
växer icke människoskildringen, alltid fyllande
ramen, i de stora, afgörande ögonblicken
bekym-merslöst växande ut öfver den. En modern
dramaturg, som anses skyldig och känner sig själf
skyldig att för hvar gång skapa en ny fabel — med
hvilka svårigheter innan den naturligt växer
samman med idén — har skäl att afundas honom;
han måste fråga sig, om han icke, då han söker
fylla dessa kraf, gör sitt verk mera förgängligt,
om icke denna fabel, som snart föråldras, skall
skymma bort det väsentliga och lifsdugliga i verket.
För att icke det skematiska och på samma gång
godtyckliga i dramats byggnad alltför skarpt skall
träda i dagen, fordras det dock att återgifvandet
gör full rättvisa åt människoskildringens storhet
och att karaktäristiken så helt fyller den enkla
handlingen, att denna blott gör sig gällande som
några sammanhållande konturer. Det fordras
vidare att det icke uppstår störande slitningar
mellan framställningens stil och denna inneslutande
dramatiska byggnadsstil. Därför är det som en
Moliéreföreställning utanför Frankrike blir så litet
njutbar. 1 stället för att helt fängslas af det
väsentliga, får den slappa uppmärksamheten tillfälle
att rikta sig på dessa dramats yttre, föga intresse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
