Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vaf detta som m:me de Cerny gjorde från
första repliken till den sista; hon rörde sig i sin
falska och invecklade situation så lätt och så ledigt
som fisken i vattnet. Äfven Feraudy som den
äkta mannen var på kornet, medan Mayer som
älskaren kanske liten smula öfverdref dumheten.
Föreställningen i sin helhet kan med allt skäl
betecknas som klassisk.
Komma vi så till teaterns utan jämförelse
betydelsefullaste nyhet för spelåret: Mirbeaus »Le
foyer», möta vi åter en skiftning af det franska
komedilynnet, den modernaste, när denna är som
bäst. Starka, beska medel, en satirens grymhet,
som icke mildras af någon ironi, som målar den
lede på väggen och piskar honom, en komedi, som
vuxit upp ur en jord, gödd af Dreyfuskampanjen
och många andra politiska och finansiella
skandaler. Det är i de båda första akterna en stor och
sträng samhällssatir, åt hvilken den franska
kritiken icke gjort full rättvisa — publiken har
däremot gjort det — medan tyvärr den tredje akten
sjunker ned till det numera nästan traditionella
rotandet i äktenskaplig smuts. Att dramat lidit
af de strykningar och omarbetningar, som föregått
dess uppförande på den främsta franska scenen, är
tydligt nog, men författarna — ty på affischen
står jämte Mirbeau äfven en herr Nathanson —
äro naturligtvis ansvariga äfven för försämringarna.
Om några tiotal år skall väl stycket som klassiskt
kunna uppföras i sitt ursprungliga skick.
Föreställningen var i alla händelser högeligen
intressant med eri del skarpt karaktäriserade typer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
