Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Då är det en annan sak, som jag tror är
farligare och som jag själf lidit mera af.»
»Hvad då ?» frågade hon.
Han såg liksom pröfvande på henne, innan
han svarade:
»Det är att man kan blifva så egendomligt
kall och känslolös för andra människor.»
»Om man försöker förstå dem?»
»Ja. Nu vet jag nog att jag kan synas tala
mot min egen sak, men efter som jag börjat
bikta mig, skall jag väl fortsätta. Jag minns, att
redan som barn erfor jag stundom detsamma.
Med min mor till exempel, som jag var så
förfärligt fast vid. Jag kom ibland att reflektera
öfver henne, göra mig reda för det och det i
hennes karakter och åsikter, och då hade jag
alltid efteråt en känsla af att jag varit kallsinnig
mot henne och försökte försona det genom en
fördubblad ömhet. Nu är jag nästan rädd för,
att det gjort mig kallsinnig för henne.»
Hon såg hastigt upp och ämnade säga
något, men han gaf henne icke tid därtill.
»Och sedan i skolan och under min
studietid. Det var flere af mina kamrater som faste
sig vid mig, djupare, tror jag, än hvad i
allmänhet är fallet med den slags vänskap, ty jag har
träffat dem sedan och funnit, att samma känsla
setat kvar hos dem; men jag fäste mig icke på
samma sätt vid någon. Jag stötte aldrig någon
ifrån mig, det låg mot min natur, men jag sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
