Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans kärlek till Agnes hade varit en
sjunkan-des sista, redan misströstande ansträngning för
att hålla sig uppe. Det var ett försök att rädda
sin själfkänsla, sin tro på att han ännu hade
kvar sin gamla makt öfver människorna, och att
denna makt var något värd, det var ett begär
att upprätta sig själf, hvilket dock i själfva sin
grodd var anfrätt af tvifvel. I hans erotiska
känslolif hade den icke så djupa rötter, och då
den tillbakavisades läkte sig det såret hastigt
nog. Men desto oläkligare var det andra, det
som hans själfkänsla lidit, desto hastigare frätte
det omkring sig. Trött, nästan likgiltigt, utan
någon kamp, någon uppgörelse med sig själf,
släppte han sitt tag och gaf sig till spillo.
Han genomgick icke någon egentlig
förändring, hvarken till sin inre eller yttre människa.
Han fortsatte med sitt förra lif, for omkring till
sina vänner och bekanta, pratade, gycklade,
musicerade, lät behandla sig som rolighetsmakare,
som ett mellanting mellan gäst och betalad
yrkes-gycklare. Han hade förfallit till att göra
ficklån. Små förödmjukelser, som förr upprört honom,
lämnade honom nu mera nästan alldeles oberörd,
vid tillfälle vedergällde han dem med ett eller
annat nålstyng. I allmänhet gledo dagarna ganska
angenämt undan för honom; ett godt glas vin,
en fin cigarr kunde bereda honom en nästan
alldeles ostörd njutning.
Men hvarje morgon, då han vaknade, hade
han ett ögonblick af så bottenlös leda för hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
