Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig icke, —jag vill vara allena. I skolen stanna
här och vakal
(Han går bortåt och försvinner mellan träden. Simon
och Andreas såtta sig ned på marken. Johannes slår på
något af stånd ifrån dem och ser ned öfver Jerusalem.)
Andreas.
Vi skola vaka, sade han. Tror du han fruktar
något nu?
Simon.
Ja, och äfven jag fruktar det värsta. Har
du icke känt, hur det dragit sig samman öfver
oss dag från dag. De stå honom efter lifvet, —
jag säger dig, de stå honom efter lifvet. Om
vi voro åter i Kapernaum! Hvarför återvänder
han icke dit, — hvarför stannar han här, där
endast faror hota honom?
Andreas.
Skulle du då vilja, att han flydde faran?
Simon.
Han har icke rättighet att våga sitt lif!
Den tanken, att han skulle gå bort, gör mig
förtviflad; jag skulle vilja taga honom i mina
armar och föra honom härifrån mot hans vilja.
Men så ser han blott på mig och jag kan intet
göra, — jag har icke ens ord för att förebrå
honom.
Andreas.
Ett är det som du icke förstår, Simon, och
det är lidandets makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
