Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Simon.
Nej, jag förstår icke hur du kan tala om
det så! Stundom tror jag nästan, att äfven
du–å, det är afskyvärdt blott att tänka
på det!
Andreas.
Simon, jag skall berätta dig något. Då jag
hade öfvergifvit Johannes, var han länge som
död för mig, och jag hade icke en tanke för
honom. Men när jag fick veta hans lidande och
död, då blef han åter lefvande för mig, då
fick han en makt öfver mig, som han icke ens
haft, då jag var hos honom i öknen. Och en
dag gick jag till mästaren och anförtrodde
honom detta. Då sade han dessa ord, som jag
sedan aldrig kunnat glömma: Kanske har du
rätt, sade han, kanske är det blott döden, som
kan gifva seger.
Simon.
Det är då er tacksamhet! Han har lefvat
endast för er, och I nöjen er icke med mindre
I sen hans död.
Andreas.
Du anklagar mig för kärlekslöshet! Men
jag kan icke hjälpa att jag tror, att han hade
rätt, — det är det förfärliga, att jag tror att
han hade rätt. Jag skall säga dig något. Nu
en tid har det kommit en sådan känsla af
maktlöshet öfver mig, jag kan icke se hvad jag
såg förr, att hvar dag är en ny vinning, — jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
