Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjcker det är som om vi stodo framför en
osynlig mnr som stänger vägen, så att vi icke komma
längre. Och jag tror att äfven han känner det,
han känner att i lifvet kan han icke vinna mer
och därför vill han göra det sista offret.
Simon.
Ve er, som drifven honom dertill! Ve er,
som icke tron utan att i sen tecken! Nu
förstår jag de orden och jag ropar med honom:
Ve detta hårda släkte som icke kan tro på
sanningen för dess egen skull, utan endast ropar
på tecken och nya tecken!
Andreas.
Ja, du ropar ve, tror du att icke äfven jag
gör det? Det ropar ve inom mig för hvar gång
jag tänker därpå, och jag tänker ständigt därpå,
jag grubblar däröfver, men kan icke förklara
det. Han säger, att det är för de lefvande han
talat, och dock är det endast döden, som kan
gifva seger. Se Johannes, hur han står där och
drömmer! Han ser ut som om han redan hade
segern i sina händer. Ja, — han är lycklig, —
han är ung och kan ännu tro. Hvad tänker
du på, Johannes?
Johannes.
Jag står och ser på Jerusalem. Det är så
skönt här uppe, att se Jerusalem för sina
fotter, och den vida rymden omkring, som aldrig
tycks hafva någon gräns. Det är så skönt att
stå här och drömma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
