Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifterna af A. Malm, G. Billing och N. Olséni, skall jag söka
i populär form lämna några korta antydningar om i hvilka
afseenden vår kännedom om de skånska bygdemålens
ljudförhållanden utvidgats genom de senaste årens
undersökningar. Exemplen äro valda delvis med hänsyn till
lättfattligheten för den icke särskildt språkligt intresserade.
Sedan det en gång öfver hela Norden talade
gemensamma språket klyfts i skilda dialekter, hafva svenskan och
danskan i åtskilligt haft en likartad utveckling. I åtskilliga
afseenden hafva de däremot gått hvar och en sin egen väg.
Af dessa två systerspråk är svenskan obetingadt det
ålderdomligare, danskan det yngre, det — om man så vill
uttrycka förhållandet längre utvecklade. Så t. ex. när det
på svenska heter baka kakor, på danska däremot bage kager,
har vårt språk bibehållit det äldre k-ljudet, som i danskan
öfvergått först till g-ljud och sedan vidare till motsvarande
frikativa ljud (som finnes äfven i tyska tage etc.). Men
dessutom kvarstå de gamla ändelsevokalerna a och o i de
svenska orden, under det dessa fullare vokaler i danskan
reducerats till ett föga klangrikt e-ljud.
Skåne-målet intager en mellanställning mellan de två
riksspråken. Det har liksom danska riksspråket icke längre
kvar de gamla k-, t- och p-ljuden omedelbart efter
rotvokalerna, utan det heter baga ’baka’, mad ’mat’, tjöba ’köpa’
(danska bage, mad, købe). Däremot kvarstår i skånskan
ändelsevokalen a oförsvagad liksom i svenska riksspråket
(baga ’baka’, tjöba ’köpa’ etc.). Redan under medeltiden
intog skånskan en förmedlande ställning mellan danskan
väster om Öresund och fornsvenskan.
Med rätta betraktar man emellertid fornskånskan
såsom en dansk dialekt, sidoordnad med de två andra
forndanska hufvuddialekterna, seländskan och jutländskan.
Liksom i dessa försvagades, såsom redan antydt, i fornskånskan
de gamla k-, t- och p-ljuden (baga ’baka’ etc.), en
ljudutveckling, som sträckte sig äfven till Halland och västra Blekinge,
Lister, som under medeltiden lydde under Skånes landsting.
När däremot i danska riksspråket g, d, b i bage, rig ’rik’,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
