Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mad, købe vidare försvagades till frikativa ljud (baγe, ri(j),
mađ och i dagligt tal køve), så har denna utveckling endast
delvis försiggått i skånskan. I nord-Skåne kvarstå nämligen
g, d, b (baga, rig, mad, tjöba), under det att i syd-Skåne b
blifvit till v (tjöva; så äfven i västra Skåne) och efter mjuk
vokal g till dj eller j (ridj eller rij »rik»).
Äfven fornspråkets frikativa g-ljud (fordom användt i
sådana ord som nysvenska mage, väg etc.) har fått
väsentligen likartad utveckling i skånskan och i danska riksspråket.
Efter hårda vokaler har det nämligen öfvergått till v (mave),
liksom fallet är i Halland och Småland, efter mjuka vokaler
däremot till j (väj).
Under det att dessa öfverensstämmelser mellan
Skånemålet och danskan tillhöra konsonantismen, må såsom en
likhet i vokalisationen nämnas, att det i danskan brukade
långa ’öppna’ a-ljudet (i gade, have etc.) i stor utsträckning
brukas äfven i Skåne, t. ex. gada ’gata’, have ’hage’, lava
laga’.
Men fornskånskan var utan jämförelse den ålderdomligaste
bland de forndanska dialekterna. Då nu de fornartade
dragen i fornskånskan väsentligen öfverensstämde med
de ålderdomliga dragen hos systerspråket norr om riksgränsen,
vill detta med andra ord säga, att redan fornskånskan i
åtskilligt stod närmre det medeltida språket i Sverige, än
fallet var med de andra danska dialekterna.
Här hafva vi framför allt att tänka på ändelsevokalerna.
Om man vill karakterisera ett språk eller en dialekt, bör
man naturligtvis fästa sig vid sådana egendomligheter, som
återfinnas i massor af ord. I jämförelse med dylika
karakteristiska stordrag är det af underordnad betydelse,
huruvida i språket eller dialekten den eller den ljudlagen
tilllämpats, som kunnat öfva inflytande blott på ett fåtal ord.
Då ändelsevokalerna naturligtvis användas i språkets alla
flerstafviga ord, hafva de en stor betydelse för språkets
allmänna typ.
Redan i de äldsta skånska handskrifterna från omkring
år 1300 öfverensstämmer bruket af ändelse-vokalerna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
