Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de olika r-ljuden nämnas. Som bekant anse ’uppsvenskar’
och för öfrigt äfven de flesta skåningar själfva det skorrande
r-ljudet (tungrots-r) vara karakteristiskt speciellt för Skåne i
motsats till det s. k. uppsvenska tungspets-r. I denna
uppfattning ligger visserligen något sannt, men om man tror, att
tungrots-r användes blott i Skåne, eller om man menar,
att tungspets-r icke förekommer i Skåne, så misstar man sig
högeligen. För språkmannen är det sedan gammalt väl,
bekant, att bland den bildade klassen, och äfven bland
allmogen, tungrots-r är det väsentligen brukliga i hela syd-Sverige
ända till in emot Varberg i väster och till några mil norr
om Kalmar i öster, hvadan äfven en mycket betydlig del af
Småland tillhör detta sydsvenska område. Men inom detta
område finnas stora trakter, där allmogen ännu brukar eller
ännu för kort tid sedan allmänt brukade tungspets-r, och
dessa trakter ligga — hvilket här särskildt intresserar oss —
just i Skåne. Så användes detta r-ljud ännu alltjämt af den
äldsta generationen i Bjäre härad och vanligen eller
stundom i äldre personers språk i de angränsande Norra och
Södra Åsbo härad. Hos befolkningen i de båda
Göinge-häraderna äfvensom i Villands härad är det mer eller
mindre brukligt i Villand allmänt hos äldre personer), och det
användes äfven af hela den äldsta generationen i Gärs härad
(med undantag af Hufvaröds socken). Ja, tre i Färs härads
sydligaste socken (Ramsåsa) omkring år 1800 födda syskon
(den ene brodern dog först 1883) använde hela sitt lif detta
r-ljud. Häraf kan man draga den intressanta slutsatsen, att
det ännu i början af 1800-talet var brukligt i hela Färs
härad, således i trakter, som ligga sydligare än Lund.
Ett annat såsom nordskånskt ansedt drag, som man
numera påvisat äfven i sydliga bygder, är uttalet af v såsom i
engelskt w i framljud af ord på sv-, tv-, kv-, hv-, dv-. I
nord-Skåne heter det (om också icke hos den yngre
generationen i alla trakter) t. ex. swin ’svin’, twätta ’tvätta’, kwäll,
wass ’hvass’, dwale ’dvala’. Detta gamla uttal, som ärfts från
fornspråket, lefver kvar hos mycket gamla personer t. o. m.
så tydligt som i Ingelstads härad (öster och nordost om Ystad).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
