Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historieskrivarna, vad de ofta göra i samband med sanningsförsäkrandet,
smycka sina företal med angivandet av sina källor,
kan icke heller då deras uppgifter utan vidare tagas för goda.
Medeltidens moralbegrepp, och icke minst de litterära, voro
andra än nutidens. Ingenting var i själva verket vanligare
än litterära stölder; de växlade mellan ordagrant avskrivande
av hela verk och ett fritt användande av smärre partier.
Ingen begärde ett noggrant angivande av källor; i många
fall synas också företalens källuppgifter vara tillkomna
uteslutande i retoriskt syfte, någon gång rent av för att dölja
de verkligen använda källorna.
De meddelade utdragen ur Saxos företal visa, att Saxo
punkt för punkt följt schemat. Han skriver på uppfordran av sin
överordnade; han har länge vägrat att efterkomma densamma
och då han slutligen tager den tunga bördan på sina
skuldror, är han ödmjuk med de ödmjuke, sanningskär med de
sanningskäre. Han smyckar sitt företal med uppgifter om de
källor han använt, och då han tillägnar det färdiga verket
åt sin samtids främsta personer, glömmer han icke att
anropa dem om protektion mot de vedersakare och deras
tadelsjuka. Icke ens motivet för verkets tillkomst, sådant Saxo
låter Absalon formulera det, det patriotiska, är originellt. Något
tiotal år tidigare hade samma, i medeltida historieverk
sällsynta motiv förkunnats i Danmark, icke av Absalon, utan
av Sven Ågesen i företalet till dennes krönika, och han
hade gjort det i ord, som utgöra det direkta förlaget för
Saxos.
| Sven Ågesen. S. K. D. I, 43: | Saxo, 1, 2, 3: |
| Quum veterum in monumentis,
operosa contemplatione, priscorum gesta, stilo conscripta elegantissimo, crebro perspicerem, diutinis suspiravi gemitibus, quod nostrorum Regum Principumque præclarissima gesta æterno deputarentur silentio . . . Satius etenim | Cum cæteræ nationes rerum
suarum titulis gloriari voluptatemque ex majorum recordatione percipere soleant, Danorum Maximus Pontifex Absalon patriam nostram, cujus illustrandæ maxima semper cupiditate flagrabat, eo claritatis et monumenti genere fraudari non |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
