Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som med förförelser och snaror ständigt söker uppehålla och
vidga sitt rike. Sitt värv skola de utföra av kärlek till gud,
i ödmjukhet och lydnad, »non propter ardorem inanis gloriæ,
sed propter caritatem felicitatis æternæ». [1] Den sant kristna
styrelsens signaturer äro »pax» och »iustitia». Augustinus fattar
detta senare begrepp lika litet som »pax» i den gängse lexikaliska
betydelsen; han definierar det såsom underordnandet
under guds vilja och bud såväl i förhållande till gud som
människor, ett underordnande, som yttrar sig i det mot allt
syndigt riktade motstånd, vilket utgör en förutsättning för
och medför enhet i och med gud, »pax», i den enskildes och
statens liv. »Pax» i Augustini bemärkelse utesluter icke krig.
Augustinus anser krig såsom ett nödvändigt ont; den sant
kristlige konungen bör icke såsom de gudlösa framkalla det
av jordiska motiv, härsklystnad, ärelystnad, hämndbegär
och andra; endast mot gudsrikets fiender, till återställande
av den sanna freden, förklarar han det vara konungens plikt
att tillgripa kriget; dock bör han alltid i första rummet med
fredliga medel och utan blodsutgjutelse söka återföra syndarna
till lydnad mot gudsriket och rädda dem från djävulens rike.
Den sant kristne konungen nämner Augustinus »rex pacificus»,
»rex iustus».
Mot gudsriket står djävulens rike. Det karaktäriseras av
»superbia, inobedientia, amor sui, discordia, iniustitia», begrepp
vilka till sin betydelse äro motsatta »pax» och »iustitia». I sin
övermodiga egenrättfärdighet, »superbia», den grundsynd, som
orsakade Lucifers fall och därför under medeltiden gällde såsom
alla synders moder, söka djävulen och hans anhang ständigt
hindra gudsrikets utveckling och genom orättfärdighet, krig
och uppror bringa söndring och disharmoni i världen. Till
synes lyckas det stundom. Men trots alla djävulens ansträngningar
segrar dock alltid gudsriket till slut i kampen och
den brutna harmonien, »pax», återställes. Den konung, som
representerar »civitas diaboli», nämner Augustinus »rex
iniustus» eller »iniquus», »tyrannus».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
