Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkliga uppfattningen. De skrevo och tänkte sig sina verk
som uppbyggelseskrifter; de tecknade icke individer utan
allmänna typer motsvarande det gällande idealet eller dess
motsats och hade i enlighet därmed endast två färger på
paletten; den skildrade personen var antingen vit eller svart,
»iustus» eller »iniquus», guds barn eller djävulens barn; i vilket
fall som helst hopades hela eller åtminstone halva skalan
av goda eller dåliga egenskaper på densamma; någon mellanform
gavs sällan eller aldrig. Individuella drag kan man,
om de överhuvudtaget finnas, så gott som uteslutande vänta
att möta i de grova konturerna i den skildrade personens
liv och handlingar [1]. Framställningarna i övrigt likna oftast
de porträtt av femtioåtta nunnor från klostret Odilienberg, vilka
i slutet av det tolfte århundradet avbildades i Herrad von Landsbergs
ryktbara »Hortus deliciarum»; de äro nästan alla lika,
endast namnunderskrifterna göra det möjligt att skilja dem åt [2].
Den här i sina grundtankar framlagda augustinska
världs- och historieuppfattningen med sin under medeltiden
utvecklade stereotypa personuppfattning har helt genomsyrat
Odense litteraturen.
Inflytandet från densamma kommer redan till synes i
den älsta Odenseskriften, Tabula Othoniensis. Det heter i
den kortfattade inskriptionen, att Knut dräpts »pro zelo christiane
religionis et iustitie operibus» [3]. Knut är redan här en
»rex iustus», men som sådan ännu i tillblivelsens första stadium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
