Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I långt starkare färger än Passios enkle författare
tecknar Ailnoth med användande av den kyrkliga retorikens
svulstigaste fraseologi Knut såsom en gudasänd »ueritatis et
iusticie exsecutor» och hans motståndare såsom djävulens
hantlangare, vilka i kamp »pro iniquitate» söka göra Knuts
gärningar om intet och vilka »ueritatis ac iusticie ius usquequaque
perturbent». Bliven konung, berättar han, efterforskade Knut
liksom Job ivrigt nyttiga ting och övervägde under förhandling
med visa och gudfruktiga män ständigt, huru han för
varje dag skulle främja kristendomen i sitt rike. Han blev
då uppmärksam på många från forntiden ärvda ting, vilka
för guds rättfärdighets skull borde ändras (que magis pro
diuina essent iusticia corrigenda); med guds nåd och på hans
ingivelse beslöt han sig också härför. Men i otyglad vildhet
och medfödd hårdhet förhalade folket hans reformer; det
föredrog att hålla fast vid sina orättfärdiga vanor och
frivilligt bliva liggande i sina synder framför att lyssna till
rättfärdighetens skäl och övergiva vad det i orättfärdighet följde
(iniuste obseruata iusticie ratione audita relinquere). Icke
nog härmed. På djävulens instigation lade folket även råd
om huru det skulle avkasta det ok Knuts herradöme lade
på deras trotsigt styvsinta nacke. »Köttsens barn fattade icke
vad vishetens ande ingöt i konungens hjärta»; ty när Knut
sökte rädda dem från syndens träldom och föra dem tillbaka
till rättfärdighetens frihet (iusticie libertatem), betraktade
de honom som en kränkare av deras gamla fred och ro
(antique pacis et quietis inuasor) och en rövare av deras
tidigare frihet. De samlade ont över sig; de föredrogo sina
egna stadgar framför den gudomliga rättfärdigheten och
ville icke underkasta sig guds rättfärdighet; därför blevo
de avskilda från de rättfärdigas samfund, och utkastade från
dess område, räknades de till de ondas samfund, då de
med fri vilja gjorde sig till syndens trälar (idcirco
congregauerunt iniquitatem sibi ... iusticie diuine sua statuta
preferendo dei iusticie subiecti non sunt; ac per hoc a
iustorum consorcio sequestrati et a terminis eorum eiecti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
