Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iniquorum collegio sunt deputati, quia uoluntarie serui peccati
sunt effecti) [1].
Den augustinska historieuppfattningen kan näppeligen
genomföras skarpare än Ailnoth gjort i denna sin skildring.
Knut är helt guds man, folket lika helt djävulens och
kampen dem emellan är på väg att flyttas över på ett
transcendentalt plan.
Samma synpunkt — striden mellan de båda rikena —
gör sig gällande i Ailnoths framställning av Knuts planer på
Englandståget. Den »fromme hjältens» planer äro betingade
av hans åstundan att befria engelsmännen från frankernas
och Vilhelm erövrarens »tyranni»; »han förhandlar med sina
visa och kloka män om huru detta förhavande, som han
begynt till mångas välfärd, med Jesu Kristi hjälp skall ledas
till ett lyckligt resultat». Den allsmäktige och allvise gud
hindrade emellertid denna gång hans beslut, »vare sig han
ville uppskjuta frankernas bestraffning eller hellre förbehålla
den ädle furstens martyrära åt hans eget folk än överlämna
den till främmande» [2].
Sedan planerna på Englandståget gått om intet, berättar
Ailnoth, att den gudfruktige fursten åter kastade sig över sina
fromma strävanden. De gingo alla ut på gudsrikets främjande;
Knut uppgives ha arbetat för höjandet av vördnaden för
gudstjänsten, för utvidgandet av prästeståndets rättigheter, för
iakttagandet av de kyrkliga högtidsdagarna och fastetiderna,
för förbättrandet av frigivnas och utlänningars ställning [3] och
för bestraffandet av upprorsmäns halstarriga trots mot guds
och lagens bud. Dessa reformer bli enligt Ailnoth indirekt
anledningen till den avgörande kampen mellan »civitas dei» och
»civitas diaboli» i Knuts historia. Djävulen ingriper mot Knut;
»fromhetens motståndare, sanningens och dygdens fiende
upphetsades genom Knuts fromma strävanden», skriver Ailnoth,
»då han fruktade, att antalet av hans följesvenner genom dem
hastigt skulle minskas, och han tog sin tillflykt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
