Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begagna sig av ombudsmännens övergrepp i Vendel och
genom sina lögnaktigt överdrivna klagomål hetsa folket till
det uppror, som ledde till Knuts fall [1].
De rent världsliga och politiska synpunkter Saxo
sålunda gjort till de dominerande i helgonkonungens historia
ha även satt sin prägel på hans framställning av dennes
förhållande till kyrkan. Vad legenderna berätta om Knuts
omsorger om sitt ogudaktiga och syndiga folks frälsning, om
hans verksamhet för höjandet av vördnaden för religionen
och gudstjänsten samt för iakttagandet av kyrkliga
högtidsdagar och fastetider finner ingen plats hos Saxo. Helgonet
har i hans framställning förvandlats till en realistisk
kyrkopolitiker, vars reformsträvanden uteslutande äro inriktade
på ordnandet av kyrkans förhållande till staten eller dess
rent världsliga intressen; de ha enligt Saxo haft till föremål
biskoparnas höjande i rang över rikets stormän, ett första
ordnande av den andliga domsrätten samt slutligen försöket
att genomföra erläggandet av tionden. Ur denna sista Knuts
strävan framväxer i Saxos kombination upproret, men detta,
och överhuvud Knuts fall, orsakas icke av densamma eller
av något annat kyrkligt eller religiöst förhållande. Orsaken
är även här rent politisk; den är enligt Saxo att söka i
ombudsmännens övergrepp och Knuts avundsmäns utnyttjande
av dessa. Upproret själv är även det överflyttat
på ett rent politiskt plan; vendelborna och jylländarna
kämpa för sin frihet; de taga, som de anse, hämnd för en
våldshärskares förtryck.
Lika litet som legendernas religiösa och augustinsktkyrkliga
synpunkter på Knuts historia träffas hos Saxo,
lika litet träffas deras Knut tillagda speciella »rex iustus’»
eller helgonegenskaper; endast Saxos ord om hans
lagstiftning och rättsskipning erinra om de förra. Knut är väl för
Saxo en from man, men Saxo inskränker sig till att behandla
hans fromhet så godt som uteslutande i några korta, löst
påklistrade fraser; han illustrerar den förutom med hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
