Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han skämdes att bjuda hövdingarna till ett gille så uselt, att
den mat de fingo snarare väckte än stillade hungern. Herren,
fortsätter Saxo, hörde Olavs bön och förkortade hans
liv, så att han genom sin fromma bön — om nu en
brodermördares ord ha någon kraft — utverkade sin egen död,
men frälsning för landet». »Hungersnöden gick i graven
samman med sin upphovsman och svälten förbyttes till
överflöd» [1].
Berättelsen saknar givetvis historiskt värde; den torde
näppeligen kunna betraktas som något annat än en kristligt
färgad produkt av de uppfattningar man på Saxos tid ägde
om tvenne gamla hedniska offer. Det stora midvinterblotet
för god gröda har i densamma sammansmälts med den från
Ynglingasagan kända, redan omtalade uppfattningen, att
gudarna vid hungersnöd kunde försonas genom offret av
konungen.
Med denna Saxos berättelse har den dramatiska slutstenen
lagts i den från Knutslegenderna stammande traditionskretsen;
Olav, Knuts motståndare, under tidens lopp förvandlad
till hungersnödens upphovsman, har genom sin offerdöd
sonat sitt brott [2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
