Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med användande av slutrim [1]. Förhållandet äger icke
endast intresse såsom stilistisk egendomlighet. De hand rimmen
vid ordvalet lagt på författaren ha näppeligen kunnat
undgå att även inverka på innehållet; de nedsätta än
ytterligare det minimala historiska källvärde en liturgisk skrift i
och för sig kan göra anspråk på.
I den första lektien behandlar Ordinalet Erik Ejegods
historia. Den är liksom Ailnoths Sven Estridsens historia
skriven såsom inledning till helgonets lidandeshistoria. Här
liksom hos Ailnoth ha också detta ändamål och konungens
egenskap av helgonfader tryckt sin prägel på
framställningen.
Den älsta litterära källan till Erik Ejegods historia,
Markus Skeggjasons konung Nils tillägnade lovkväde, skildrar
Erik i främsta rummet såsom den fullödige representanten
för det konungaideal, som möter hos de isländska skalderna
och historieskrivarna. Han är den ypperste furste någon
känner, den av alla lovprisade, givmilde, vise, vältalige, vida
berömde konungen, den i krig tappre och oförskräckte
hjälten, som i drabbningen fäller otal av män, sina fienders
besegrare och tillintetgörare och sitt lands värnare mot
vikingarnas härjningar. Han är därjämte rättens omutlige
vårdare, som straffar sina undersåtars våldsfärd och utrotar
ogärningsmän samt en from man, som går på pilgrimsfärder
och genom kyrkobyggande och upprättandet av det nordiska
ärkebiskopsdömet tillgodoser kyrkans intressen [2]. Ordinalet
känner endast denna sista sida hos Erik Ejegod. Han har
i dess framställning helt mist den nordiska hjälteglorian och
liksom i den framställning Ailnoth tidigare givit av honom i
sin Knutslegend förvandlats till en augustinsk pseudo-cypriansk
»rex iustus», vars död gud hedrar med underverk.
Han nämnes »rex christianissimus» och av guds nåd värdig
tronen; han säges med lycka och framgång ha styrt landet;
fred och lag, lycka och överflöd på livsförnödenheter skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
