Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under hans regering ha rått i landet; hans oföränderliga
godhet skall ha förskaffat honom tillnamnet »Ejegod». Till denna
allmänt hållna karaktäristik fogar liturgiförfattaren endast
omnämnanden av Eriks pilgrimsfärder och fromma död samt
av i samband med dem stående händelser och underverk [1].
Markus Skeggjasons nära samtida lovkväde känner
tvenne Eriks pilgrimsfärder; den första skall ha gått till
Italien och lett till upprättandet av det nordiska ärkebiskopsdömet;
på den andra, som haft det heliga landet till mål, skall
Erik ha nått till Konstantinopel, men kort därefter avlidit [2].
I Ordinalets framställning ha fullt sägenmässigt och väl
lämpat för rimfogningen Eriks pilgrimsfärder vuxit till tre (eo
iam tercio peregre profecturo, regio tota parte tercia
pecunie sue, exceptis terris et animalibus, uotum regis redimere
uolebat). Under en av de båda första — dess mål säges ha
varit att hedja i ett fjärran land — uppgives Erik för egna
medel ha inköpt ängar och åkrar samt uppfört ett härbärge
för fattiga och vägfarande (profectus pratis el prediis pecunia
comparatis hospitale pauperibus et peregrinis admodum
necessarium sumptu proprio construxit); om den andra känner
Ordinalet ingenting, först till den tredje och sista hänför det,
i motsats till Markus Skeggjason, upprättandet av ärkebiskopsdömet.
Det berättar om denna pilgrimsfärd, att folket
med tredjedelen av allt sitt gods, jord och kreatur
undantagne, ville köpa konungen fri från hans pilgrimslöfte. Men
konungen avslog deras gåvor, ett i legendlitteraturen typiskt
drag [3]; »varken genom bön eller lön lät han förmå sig till
att avstå från sin heliga föresats» (set nec prece nec precio
rex proposito sancto priuatus). Han insatte sin älste son
Harald till riksföreståndare och lämnade Knut, som ännu
var en liten gosse, till uppfostran åt Skjalm, den dugligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
