Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mannen bland danskarna J); därefter begav han sig åstad
tillsammans med sin hustru Bodil. Hans pilgrimsfärd går
emellertid i Ordinalet icke längre som hos Markus
Skegg-jason över Konstantinopel; han reser i stället över Rom,
där han »av omsorg om sitt lands frihet» säges ha utverkat
palliet av påven och översänt det till Danmark 2).
Jämförelsen med Markus Skeggjasons lovkväde visar,
att Ordinalet återgiver en sen och förvanskad tradition om
Erik Ejegods pilgrimsfärder; dess tradition om hans död
är rent legendarisk. Erik Ejegod berättas ha angripits av
feber, när han lämnat Rom; han skall ha förutsagt sin
dödsdag och utsett platsen för sin grav. Då man föreställde
honom omöjligheten alt där begrava någon, skall han med
anslutning till psalmistens ord ha genmält: »jorden är
Herrens; kastar han mig upp ur jorden, begraven mig utanför
den invigda platsen». Eriks förutsägelse om sin död gick i
uppfyllelse och hans grav förblev i fred. »Sällsamma under,»
utbrister författaren. »Den plats, som förut varit obrukbar
för all begravning, visade sig efter konungens jordfästning
brukbar till begravningsplats för alla och envar».
Underverket är emellertid icke originellt. Wilbrand av Oldenburg,
som omkring 1212 företog en resa till det heliga landet,
berättar samma under om Cypern, Eriks dödsort; enligt hans
version är det emellertid drottning Helena, som genom
upphängandet av det heliga korset, vilket hon medfört från Je-
O o
rusalem, fördriver de gravskändande dämonerna 3). Samma
underverk har sålunda tillskrivits både det heliga korset och
Erik Ejegod; förhållandet visar bättre än något annat, huru
nära helgonfadern i liturgiförfattarens ögon stått helgonglorian.
’) Enligt den älsta källan, Neerologium Lundense, S. R. 1). 111, 432,
voro Harald och ärkebiskop Asker riksföreståndare under Eriks bortovaro.
2) Vita* sanct. dan., 189. Jfr. Alfraedi Islenzk, udg. ved Kålund, 21, och
Kn., kap., 301.
3) Wilbrandi de Aldenborch Peregrinatio ed. Laurent. Progr. Hamburg
18.">9. I, 30. Paralellen mellan de båda berättelserna har redan påvisats av
Suhm V, 112.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
