Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han Ordinalets tanke från skildringen av den tredje färden,
att Eriks handling varit dikterad av omsorg om fäderneslandets
frihet; han tillägger under inflytande av sin egen
berättelse om den första färden, att det var en hämdeakt
mot den hamburgske ärkebiskopen från Erik Ejegods
sida [1]. I skildringen av den sista färdens förhistoria
bearbetar Saxo Ordinalet. Mestadels med ordagranna
överensstämmelser återfinnas samtliga dess uppgifter [2]. Sakligt
avvika de däri, att Saxo säger, att jylländarna erbjödo
tredjedelen av all sin förmögenhet icke åt Erik Ejegod utan
åt de fattiga [3]. Men Saxo förmår icke helt genomföra den
sista avvikelsen; återfallande till Ordinalets framställning och
motsägande sig själv låter han i de följande raderna Erik
Ejegod besvara jylländarnas anbud, som om del avsåge en
penninggåva till honom själv. Samtliga Ordinalets uppgifter
möta därjämte i en retoriskt vidgad form. Framför allt
utspinner Saxo de retoriskt tacksamma, men rimmade och
värdelösa uttrvcken om folkets försök att genom bön och
lön (nec prece nec precio) förhindra Erik Ejegods pilgrimsfärd.
Antydningarna växa här liksom i skildringen av hungersnöden
under Olavs tid ut till en åskådlig skildring. »Folket
stod som träffat av ett åskslag», skriver Saxo, »när Erik Ejegod
på tinget i Viborg kungjorde sitt beslut, det bröt ut i klagan,
som om det var en fader det skulle mista, det ropade, att
hans bortfärd var fäderneslandets fördärv, det stod som en
gråtande vän, som sökte hålla honom kvar; till slut föll det
badande i tårar på knä för honom och bad honom tänka
mera på allas väl och ve än på en enskild mans löfte;
rättskaffens riksstyrelse, försäkrade det, behagade gud bättre
än pilgrimsfärd.» Men Erik lät icke rubba sig varken av
böner eller pengar; »ny synd», sade han, »var ingen bot för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
