Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
broder och for omkring till lands och sjöss och samlade en
mängd danskar, som fördömde Knuts dråp. Efter att ha
tilltagit sig konunganamn anföll han Magnus med upprepade
krig, men besegrades och tog slutligen sin tillflykt till
Slesvig. Belägrad av konung Nils och Magnus, måste han
emellertid även fly därifrån, och då han åter visar sig i fält med
nya skaror, uppsökes han i Skåne av Magnus. Av striden
här giver Helmold en från de äldre källorna delvis avvikande
framställning. Erik har enligt honom med ett ringa antal
skåningar lägrat sig mitt emot Magnus. Denne senare är
den anfallande och trots prästerskapets förmaningar går han
till strids på själva pingstdagen. Han stupar själv och hela
danskarnas här tillintetgöres av skåningarna; Nils dödas i
Slesvig, segraren till behag [1].
När Sven Ågesen ett halft århundrade efter händelserna
satte sig att skildra striderna efter Knut Lavards död,
har han av de äldre källorna endast känt Liber daticus’
notis om Magnus’ och de båda biskoparnas död i slaget vid
Fotevik [2]. I första hand har han byggt på traditionen
inom sin egen släkt, vars medlemmar i striden kämpat på
Erik Emuns sida. Resultatet har, såsom förut nämnts, blivit
en framställning, vilken på så gott som alla punkter avviker
från eller står i strid med alla äldre uppgifter [3].
Helhetsuppfattningen är en annan än Roskildekrönikans; Svens
sympatier äro på Eriks sida. Jämte släkttraditionen har därvid
ett moment, som på Svens tid tillkommit, varit av avgörande
betydelse: Knut Lavard, den regerande Knut VI:s farfader
har under den gångna tiden förvandlats till ett allmänt
erkänt nationalhelgon. Detta faktums inflytande spåras redan
i Svens första rader, där det heter, att Erik, »tillskyndad av
Guds finger,» uppträdde till sin broders hämd och gick i kamp
mot den regerande konungen. Inflytandet visar sig också i att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
